Har flera gånger försökt sätta mig och blogga men har verkligen inte kunnat, orden tar slut. Jag börjar om och skriver en massa, läser igenom och raderar. Men nu känner jag att jag måste skriva av mig innan jag spricker.

Såg att mitt sista blogginlägg var den 10 Maj, och de var ju ett otroligt bra tag sedan. Har hänt en del sen sist som de alltid gör, men jag trodde aldrig att detta skulle hända.

Den 26 augusti 2012 gick Lilltrollets pappa hastigt bort, har fortf inte riktigt fattat de. Så det är otroligt tungt just nu. Sista gången han träffade Lilltrollet var på hennes 1-årsdag, både hon och han hade leenden upp till öronen. Lilltrollet fick världens finaste present, en bobbycar. Hon sitter stolt på den och försöker åka runt. Är så otroligt glad att han var med på just den dagen.

Allt känns så overkligt, han har ALLTID funnits där även om man har haft sina diskutioner så har alltid Lilltrollets pappa levt.

Nu kommer allt efteråt, vad hade Lilltrollet velat ha av hennes pappas saker? Just att sitta och "sålla" mellan hans saker känns så fel. På ett sätt önskar jag hon vore äldre och kunde välja själv, men på ett annat så är jag glad att hon är så pass liten som hon är så hon inte förstår. Tänk om jag väljer saker som hon egentligen inte hade velat ha och glömmer de viktiga hon verkligen hade velat ha? Mycket tankar som snurrar runt, men visar mig stark för min dotters skull. Är glad att jag har så pass mkt kort på hennes pappa och henne så ska göra en "pappabok" till henne så hon aldrig kommer glömma honom och alltid veta att de är hennes biologiska pappa.

Får absolut inte glömma min älskade sambo som är så otroligt förstående i detta och finns vid min sida hela tiden. Vill jag gråta, får jag de. Vill jag bara ligga i hans armar och vara tyst, får jag de. Han finns för både mig och Lilltrollet, han har lovat mig att hjälpa mig att ta hand om Lilltrollet så bra han kan och tar henne som hans egna dotter. Kunde ALDRIG har hittat en bättre karl!

Jag älskar dig ngt så otroligt Mattias! Du och Lilltrollet är verkligen mitt allt, utan er vet jag inte vad jag hade gjort! I dina armar är jag trygg och hos dig känner jag mig säker!

Jag älskar dig Mattias