Nu har jag en sån där stor klump i magen igen, jag hatar att ha den där. Varför måste den komma nu? Varför måste de vara just DIG de handlar om? Kanske är en aningen själviskt att tänka så, men ändå. Jag vet att de egentligen inte är någon fara, de är vad alla andra säger iaf. Men tänk om bara, tänk om.... Nä! Jag vill inte ens tänka tanken! Känner bara att de är för mycket som snurrar i huvudet nu. Saker som jag egentligen borde tänka på men som jag inte vågar. Överdriver jag? Eller säger alla andra att de inte är någon fara för att lugna mig, för att de vet hur jag funkar? Oro är de jag känner nu, oro över vad som kommer och kan hända. Oron som finns där om allt inte skulle gå som jag vill.

Ska träffa dig i morgon och krama om dig riktigt hårt, berätta för dig hur mycket jag älskar dig. För det gör jag, de kan jag inte säga ngt annat om. Men varken du eller jag är så duktiga på att visa de för varandra. Jag älskar dig  

Blev ett litet känslosamt inlägg idag känner jag, egentligen en massa saker som vill ur mig nu men jag gör de jag är bäst på. Håller dom inne ett tag till.

Jag och Mc dreamy var ute med Tyzon i parken idag, släppte honom och han var så glad! Tänk att den lille fisen snart är 6 månader och stor som bara den! Inte bara jag som är nyfiken på hur stor han kommer bli sen när han väl är "färdig".

En kopp kaffe, en filt och sen krypa upp i soffan med Mc Dreamy är väldigt lockande nu. De får ta och bli så!

Puss & Kram /Persdotter

A setback! A tear runs down from my cheek, concern is what I feel